Ett lugn ett kaos.

Efter ett tags uppehåll så inser jag när jag läser på bloggen att jag kommit ganska långt.
Eller?
Jag har precis gått igenom en period när jag känt mig lugn och harmonisk. Blivit lite förvånad över mig själv faktisk. Kändes som jag inte brydde mig helt enkelt. En skön känsla. Ingen ångest, ingen oro utan bara vara!
Troligtvis har det med medicineringen att göra och anpassningen efter den krasch jag  hade i våras.

Men sedan kom det. Ett kilo känslor. Helt osorterade och helt okontrollerade. KAOS.
Vad gör man? Hur ska man kunna hantera det här?
Jo men jag vet, jag kör på som vanligt i 110 %, japp blir bra det.
Skit i allt, bara kör. Liksom "eat, sleep, rave, repeat". And i did.

Nu är det November, kanske det månad som flest människor får depressioner. Då kommer min smäll, faktiskt som en käft smäll. Allt på en gång, ALLT SKITER SIG!! Borde vara ganska van vid det här laget men icke. Står som totalt oberedd och bara tar emot smäll efter smäll. Snart ligger jag ner. Energin är slut, tårarna rinner och den där speciella känslan, ångest, tar över.
Jag kryper upp i sängen under dubbla täcken, släcker lampan och kurar i hop mig i foster ställning. Jag vill ligga så här för alltid. Mörkret gör mig trygg. Ingen som kan se mig eller höra mig. Jag fryser. Jag är rädd.