Nock-out

Jag fick tabletter. Som jag kallar dom; nockout-tabletter. Dom gör det dom ska, bedövar vissa områden i hjärnan. Jag slipper panikångesten och gråten. Det är skönt.

Nu har kroppen börjat vänja sig och jag har förstått att det är mig allt handlar om. Det är en skrämmande tanke. Man känner sig sårbar och osäker. Vad ska hända nu? Det är så mycket som jag inte förstår.

Nu när jag sitter och skriver här kom ångesten. Jag får svårt att andas och armar och ben domnar. Jag vet att det går över snart. Jag måste vara i känslan och låta den ta över. Det är så sjukt mycket känslor och jag vet inte vad jag ska göra med dom.

Jag är trött på mig. Jag är trött på livet och jag är trött på människor. Är det så att jag inte förstår bättre? Är jag i grund och botten är en hemsk människa? Vad är en hemsk människa? Det känns som jag bara sårar människor, det jag har räcker inte till. Inte i längden. Jag är komplicerad och svår att förstå.

Och nu så trött!