Det är inte lätt att bli lämnad, speciellt inte när man tror det är ens livskärlek som lämnar.
Men har man känt en sån djup kärlek till någon så kan man säkert känna så igen?
Jag ska resa mig, inse att det är som det är, se framåt. Försöka se det fina i livet igen. Njuta av solen och våren.
Jag bär på något fint, något ömtåligt, något man inte kan bortse i från. Jag ska vårda det ömt och ta fram det i svåra stunder.
Det är nu det händer, livet, verkligeheten.
Och jag vill vara med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar