Det är snart midsommar. Om två helger. Det triggar en enorm
ångest.
En vän skrev idag på fb att man skulle inboxa om man sitter
ensam? Fint. Men funkar det så?
Jag vill inte bjuda in mig själv, vara en belastning. Det är
så man känner sig. Vill någon fira midsommar med mig så borde jag vet det?
Vad tänker alla mina vänner?
Äh hon klarar sig, hon har så många vänner. Är det en rädsla? Jag är inte som
andra, jag lider av psykisk ohälsa, är det en belastning för dom? Hon mår
dåligt, låt henne va!
Än så länge lutar det mot att jag gör samma sak som förra
året, sitter hemma och pluggar med gråten i halsen.
”aldrig ensam, bara i bland...”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar