Jag är arg, ledsen och besviken. Känner mig dränerad. Orkar inte. Vill inte.
Folk lever med så mycket begränsningar. Så mycket "jag kan inte" "jag vågar inte" "det går inte".
Det jag tänker är rätt och så är det. Men för vem?
Vill man inte ta för sig, utforska, lära sig, gå vidare i livet och utvecklas?
Varför stanna på en punkt? This is me?
Jag vill och jag kanske vill för mycket. Kanske är jag för naiv?
Se till det goda och lev ditt liv på bästa sätt! Omge dig med människor som ger god energi, som tycker om dig för den du är, inga konstigheter.
Älska för fan!
Var tacksam för det här är det livet vi lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar