Rygg, armar och ben känns som betong i dag. Jag skulle sååå behöva massage. Nån??
Det finns hopp om mänskligheten. Det har varit mycket diskussioner om relationer och vänskap dom här dagarna. Dom jag har träffat har valt att skaffa sin egen uppfattning och inte döma genom vad andra har sagt. Det är stort. Man blir glad. Och i den här världen är det vad man måste göra.
Jag fick frågan här om dagen om jag och mitt ex var ovänner? Vi pratar ju inte med varandra så vi är ju inte vänner men ovänner? Jag vet inte. Det är väl som med allt annat, man måste släppa och gå vidare.
En tjej som var med i går hade gått tillbaka till sitt ex som behandlat henne jätte illa. Men hon var kär, och det är väl det som räknas?
Vi alla förändras och jag hoppas till det bättre!
Jag vet var jag har mig, vad jag tänker och känner. Det känns bra! Jag är på rätt väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar