Balans.

Balans är svårt att hitta i livet. Det handlar mycket om det nu. Jag är en sån person som drar på till 110% när det gäller det mesta. Det kan bli lite mycket. Insåg i går att jag knappt varit hemma senaste månaden och min lilla kollaps kan vara kopplad till det. Kroppen sa helt enkelt i från.

När jag är trött och uttömd som jag varit kommer tankarna och känslorna som skrämmer mig. Kanske är det verkligheten som kommer i kapp? Jag börjar analysera och fundera, hitta nya lösningar som låter vettiga. Bearbetar det som har hänt. Det är bra, det ska man. Men med det rannsakar man sig själv och känslorna kommer farandes och träffar en som en käftsmäll!
Huvudet säger en sak och hjärtat en annan. Den balansen fungerar inte hos mig, inte just nu.
Ena sekunden är jag stark och arg på mig själv för jag tänker/känner som jag gör, andra sekunden vill jag skrika ut och göra mig förstådd, nå fram!

Att jag är en extrem känslomänniska vet jag och jag vet att jag måste lära mig kontrollera mina känslor. Det är fan så svårt. Balans är svårt.

Idag har jag tvingat mig själv att ta det lugnt hela dagen, ta hand om mig själv. Jag är som fan rastlös nu och kommer snart dra i väg till gymmet. Det är iof att ta hand om sig själv det med.